2013: ANDRÉS THORLEIFSSON

Guldskon

andres_thorleifsson

För sju år sedan var han en av AIK:s mest lovande spelare. Skadehelvetet gjorde honom till en matematiker i division 5. Nu är han hela Sveriges skyttekung och ett jagat namn.
– Jag gillar att vara annorlunda, säger Andrés Thorleifsson.

Sviten är bruten. Tre säsonger i rad har herrvinnaren av Svenska Guldskon spelat i allsvenskan. I år har återigen en spelare från en lägre division besegrat de välbetalda elitspelarna och vunnit match målskyttepris.

– Vad snygg den är! säger Andrés Thorleifsson när han tar emot den gyllene skon av Glenn Hysén på en restaurang i centrala Stockholm.

Thorleifsson gjorde 27 mål för BKV Norrtälje som blev suveräna seriesegrare. Även om de har gått upp i division 2 är det högst troligt att skyttekungen kommer att lämna klubben. Sedan hans ljumskar blev friskförklarade inför förra säsongen ser hans facit ut så här:

2012: 40 mål på 19 matcher för Riala Goif i division 5.

2013: 27 mål på 20 matcher (hälften som offensiv mittfältare, hälften som anfallare) för BKV Norrtälje i division 3.

Det har dragit till sig intresse från en rad olika klubbar. Efter säsongen har 25-åringen provtränat hos holländska Heerenveen och Hammarby. Redan i somras var han inbjuden till Öster och Norrköping.

– Jag vill testa på en högre nivå, säger Thorleifsson.

För ett par år sedan ville han inte ens tänka på fotboll.

”Det var jävligt dumt”

Hösten 2006 fick den då 18-årige Andrés en glädjande nyhet. AIK:s a-lag skulle spela Royal League (en sorts Champions League för nordiska klubbar) och hade valt att skriva in två juniorer i truppen. Den ena hette Pierre Bengtsson, den andra Andrés Thorleifsson. Andrés fick göra ett inhopp i Royal League och lånades säsongen efter ut till AIK:s dåvarande samarbetsklubb Väsby United i division 1.

– Det skulle ha blivit den viktigaste säsongen för min utveckling. Jag skulle gå från junior till senior, säger Andrés Thorleifsson.

Men han gav aldrig sig själv den chansen. Eftersom han hade varit med AIK:s a-lag från att juniorernas säsong tog slut hade han inte hunnit få någon återhämtningsperiod och kom till första träningen med Väsby med en sargad kropp. Framför allt hade han känningar i sina ljumskar.

– Jag har alltid varit sån att jag kör på även när jag har ont. Det är jävligt dumt. Men det var för bra chanser att tacka nej till för att man var sliten.

Isländska rötter

Pierre Bengtssons och Andrés Thorleifssons karriärer gick olika vägar efter Royal League-uttagningen. Fyra år senare, gjorde Bengtsson a-landslagsdebut. Då spelade Andrés Thorleifsson i division 5. Känningarna i ljumskarna hade visat sig bero på en förslitningsskada på bäckenet, som vägrade att läka. Han gjorde flera comebackförsök i olika klubbar. Det gick inte. Två år efter inhoppet i Royal League tog han ett sabbatsår från fotbollen.

– När jag hade provat fyra-fem gånger och märkte att det inte fungerade var det riktigt jobbigt. Då kopplade jag bort fotbollen helt. Jag kollade knappt på fotboll på tv för att det påminde mig om vad som hade hänt. Jag var deprimerad och visste inte vad jag skulle göra med mitt liv.

Efter hand började han fundera på vad han skulle kunna göra istället. Eftersom han alltid har haft lätt för sig i skolan bestämde han sig för att läsa ett kandidatprogram i matematik och ekonomi på Stockholms Universitet.

– Man kan säga att jag hittade ett annat slags liv också, förutom fotbollslivet. På något sätt gör det att jag är glad att jag blev skadad. Det fick mig att se livet på ett annat sätt, att allt inte bara är fotboll. Jag är inte den första som inser det, men jag tror att alla fotbollsspelare mår bra av att den insikten.

Även om han inte spelade fotboll tränade han.

– Jag har alltid gillat att träna och körde en del gym. Det har hjälpt mig nu. Jag känner mig stor och stark, men ändå explosiv.

Kanske finns en del av förklaringen till att han tog sig tillbaka i att han har isländska rötter. Både hans mamma och pappa är islänningar och familjen flyttade mellan Island och Sverige när Andrés var yngre.

– Min erfarenhet är att islänningar är härdade. De glider inte igenom livet, utan deras inställning är att man inte får mer än vad man ger. Det är ett hårt arbetande folk.

Text Sebastian Sundberg

Foto Carl Sandin, Bildbyrån

Läsarkommentarer