Inside IFK Norrköping: Sveriges nya talangfabrik

Inside

norrkoping3
MATCH har besökt Norrköping. Vi såg allsvenskans skyttekung plocka disk, snackade med en lokal hjälte och fick veta vad som gör Janne Andersson förbannad.

I restaurangen ovanför ståplatsläktaren Curva Nordahl startar dagen för IFK Norrköpings trupp. När klockan är halv nio på morgonen sitter hela spelartruppen och ledarteamet fördelade på fyra långbord och käkar frukost för att ladda upp inför dagens träning på Nya Parken. Vid ett bord sitter Nicklas Bärkroth och spelar upp höjdpunkter från EM-kvalet på sin telefon. Han visar Robin van Persies ofattbara självmål för Holland inför de andra spelarna som trängs runt mobiltelefonen.

– Det är helt sjukt, säger Bärkroth samtidigt som lagets veteraner Andreas Johansson och Daniel Sjölund börjar skratta.

Efter några minuter reser sig lagets tränare Janne Andersson. Han lutar sig mot bordet med frukostbuffén för att inleda dagens första samling. Han börjar med att gå igenom spelarna som varit borta på landslagsuppdrag.

– David Mitov Nilsson fick debutera för Makedonien i EM-kvalet och höll nollan när de mötte Vitryssland på bortaplan. Han är hos läkaren idag med en liten förkylning och har lite ont i halsen.

Janne nämner även Alhaji Kamara som gjorde mål för Sierra Leone och unga duon Linus Wahlqvist och Alexander Fransson som fixade 1–1 borta mot Spanien med u21-landslaget. Varken Wahlqvist eller Fransson är tillbaka till dagens träning, men under året har de varit viktiga spelare för IFK Norrköping och symboler för laget som satsar på unga egenproducerade talanger.

Janne går vidare till dagens träning som kommer att vara uppdelad på ett liknande sätt som gårdagens. Då var det spel fyra mot fyra med hög intensitet.

– Jag tänker inte döma idag, säger Janne.

Truppen skrattar.

norrkoping2

– Jag kan fortfarande höra en åländsk dialekt som skäller på mig, säger Janne och syftar på Daniel Sjölund som tillhörde det förlorande laget.

Efter frukosten berättar lagkaptenen Andreas Johansson vad som egentligen hände.

– Vi hade väldigt lite folk eftersom det var u21-match och flera landslagskillar borta. Vi var bara åtta utespelare som körde fyra mot fyra. Det var rätt bra fart och intensivt och då var det en (Sjölund) i förlorande laget som tyckte att Janne dömde fel. Men det var bara en kul grej.

”Jag körde över båda”

Andreas, eller ”Ante” som han kallas för i laget, är en av spelarna som har varit med längst i dagens trupp. För fyra år sedan övertygades han av Janne Andersson, som han tidigare haft som tränare i Halmstad, att flytta tillbaka till Sverige efter tre lärorika säsonger i Bochum som pendlade mellan Bundesligas första- och andradivision. Att Janne Andersson ville ta tillbaka Andreas till Sverige var kanske inte så konstigt. ”Ante” har nämligen aldrig haft en annan tränare som seniorspelare i Sverige.

Tröttnar du aldrig på honom? 

– Haha, kanske förut men inte nu när vi ligger i toppen. Han är en fantastiskt bra tränare. Det han har gjort med den här klubben tillsammans med sina tränarkollegor är oerhört starkt. Hade inte Janne vart här hade jag nog aldrig spelat för IFK Norrköping. Det var han som ringde länge och tjatade på mig att jag skulle flytta hit och jag är glad att jag gjorde det.

Lagkaptenen har varit en viktig orsak till att Norrköping blivit ett topplag den här säsongen. Och han har gjort det på en relativt ny position som mittback. Ifjol när Norrköping slutade fyra poäng ifrån kvalplats ner till superettan valde Janne Andersson att testa mittfältaren ”Ante” som försvarsgeneral med fyra matcher kvar av allsvenskan.

– Just där och då kände jag mig lite osäker. Men jag kommer ihåg när vi mötte IFK Göteborg och det uppstod en duell efter någon minut. Ska jag gå eller inte, tänkte jag, för jag såg Lars Krogh Gerson gå mot bollen och deras spelare. Men jag gick in också, vann nickduellen och körde över båda spelarna. Jag minns att Lars fick ont och bara tittade på mig, men just i den duellen kände jag: ”Wow, nu är jag inne i det”. Det är jättekonstigt egentligen, men där växte jag och avslutade de fyra sista matcherna på ett bra sätt.

Sedan dess har Andreas Johansson spelat mittback och under hela försäsongen fick han tid att anpassa sig till rollen.

– Idag är jag glad över att det blev så även om jag var tveksam i början. Jag trivs bra i backlinjen och framförallt på det sättet som vi spelar fotboll. Man får vara med och styra mycket och spela upp bollarna till mittfältare och forwards. Det hade inte varit lika roligt om vi bara skulle skicka iväg bollarna.

”Alla får misslyckas”

I år har ”Peking” fått mycket beröm för sin offensiva stil och sitt skickliga passningsspel som har lett hela vägen till toppen. Från sommaren och framåt har laget toppat serien och kämpat om SM-guldet i en het kamp med IFK Göteborg, AIK, Elfsborg och Malmö FF.

– Janne har gjort ett fantastiskt jobb med att forma truppen och laget. Han har fått behålla de spelarna han velat, samtidigt som han tagit in duktiga och hungriga spelare. Och naturligtvis så har klubben gjort ett fantastiskt arbete med våra egna produkter som kommit upp och bidragit mycket, säger Andreas och fortsätter:

– Att det gått så bra just i år beror också lite på förra året. Då spelade vi faktiskt rätt så bra, men vi var alldeles för dåliga i båda straffområdena. Vi släppte in för enkla mål och hade väldigt svårt att göra mål själva. Det var en tuff period, men vi vände på det och svetsades samman. Efter det har vi fått jobba i lugn och ro, och under ett par år har vi arbetat mycket med att försöka utveckla vårt passningsspel. Det har gett stora resultat i år. När segrarna kom i början fick vi självförtroende och då var det enkelt att köra på
eftersom alla tror på det.

Det är väldigt många unga spelare i laget och bland de äldre finns du och Daniel Sjölund. Hur funkar dynamiken mellan de yngre och äldre?

– Jättebra. Jag spelar ju jämte Linus Wahlqvist som är född 1996, så det är 14 år mellan oss. Det är klart att det är stor skillnad, men samtidigt är det bra killar och duktiga spelare. Vi skojar med varandra och skämtar i både bussen och omklädningsrummet. Det är ett bra gäng.

Hur märker man åldersskillnaderna i omklädningsrummet och på planen?

– Förr tänkte jag mer på det. I det här laget tänker jag inte ens på vika åldrar det är hit och dit. Jag vet ju om att jag är äldst i laget, men jag tänker inte så faktiskt. Man ställer krav på alla lika mycket. Men kommer det upp en lärling eller någon underifrån så kanske man inte… Man ska ju ha krav på dem också, men man kanske får ha förståelse för att de gör vissa misstag.

Vilket extra ansvar tar du som lagkapten och rutinerad spelare? 

– Framförallt om de vill fråga om någonting så kan jag komma med tips och hjälpa till. Sen har jag ju själv varit i samma situation och vet hur det gick till när jag kom upp underifrån i Halmstad och såg upp till a-lagsspelarna. Sedan är jag en sådan spelare och människa att jag pushar och berömmer om de gör något bra. Då berömmer jag gärna två-tre gånger istället för att hacka eller klaga på en ung spelare. För mig handlar det mycket om att alla får misslyckas. Alla kan tappa bollen och missa en passning. Men något jag inte tolererar är om man inte springer och kämpar. För det kan alla göra oavsett om du har en dålig eller en bra dag.

Curva Nordahl en succé

Innan träningen ska starta återstår en viktig uppgift för två av spelarna. När alla andra går ner under läktarna för att byta om får lagets skyttekung Emir Kujovic och egna talangen Gentrit Citaku ta hand om disken och plocka bort frukosten.

– Det känns som att det är jag och Emir hela tiden. Man gör det för laget, men vi får ta ett snack med fystränaren som håller i det här. Jag vet inte vad som händer riktigt, säger Citaku och skrattar.

norrkoping7

Efter ett tag befinner sig samtliga spelare på planen. Janne Andersson och de assisterande tränarna Stefan Hellberg och Mathias Florén samlar tio utespelare i mittcirkeln. I ena straffområdet nedanför Curva Nordahl har målvaktstränaren Maths Elfendal redan börjat drilla de två målvakterna.

Under året har Curva Nordahl blivit en stor och viktig del av Nya Parken. Hemmasupportrarnas ståplatsläktare som är döpt efter klubblegenden Gunnar Nordahl har fyllts under stora delar av året. Att 2 500 stolar lyftes bort för att göra plats åt 4 000 ståplatser har blivit en succé. Men den här förmiddagen är läktaren tom. Det är högt tempo och hög kvalitet under hela träningen och när tvåmålspelet startar får spelarna visa sina spetsegenskaper. Nicklas Bärkroth och Arnor Traustasson glider ofta igenom tack vare sin snabbhet och teknik, Christoffer Nyman jobbar fram lägen åt sig själv och andra, Andreas Johansson organiserar sina medspelare och Emir Kujovic imponerar med sina avslut. Redan efter någon minut trycker han in bollen hårt och distinkt vid bortre stolpen.

När Stefan Hellberg sedan håller i en avslutsövning efter träningen missar Kujovic sällan när han får öppet läge. I år har han varit allsvenskans bästa anfallare tillsammans med AIK:s Henok Goitom. Efter 27 omgångar ledde Emir Kujovic skytteligan på 19 mål. Janne Andersson, som tränade Kujovic i Halmstad, menar att skyttekungen är den bästa avslutaren han någonsin tränat. Och då har Janne genom åren ändå haft hand om allsvenska skyttekungar som Henrik Bertilsson, Stefan Selakovic, Gunnar Heidar Thorvaldsson och Markus Rosenberg.

– Det sa jag redan när jag värvade hit honom för två och ett halvt år sedan. Då var det inte många som trodde på det eftersom han inte hade gjort så stora avtryck innan han försvann till Turkiet. Jag har haft lyckan att jobba med flera allsvenska skyttekungar genom åren, men Emir är den bästa avslutaren, säger Janne och fortsätter:

– Han kan avsluta på så många olika sätt, är duktig på att läsa spelet och har en skicklighetsgrad i avsluten som är väldigt hög. Problemet för honom har varit skador. Hade Emir varit hel och frisk hade han aldrig varit aktuell för att komma till Norrköping. Då hade han spelat forward någon annanstans i Europa. Vi byggde upp honom fysiskt igen och nu får vi betalt för det.

Bärkroths böter

I omklädningsrummet efter träningen är det hög stämning. Nicklas Bärkroth sitter närmast dörren och spelar musik via sin telefon. I mitten av det stora rummet sitter några spelare i sofforna och tar det lugnt. På bordet ligger en kortlek som ofta används före och efter träningarna. På väggen bredvid Bärkroth sitter en liten whiteboardtavla med flera namn uppskrivna. Det är en lista över spelarnas böter under månaden. Septemberlistan toppades av just Bärkroth som fick 50 kronor i böter precis som Andreas Hadenius, Alhaji Kamara och David Boo Wiklander.

– Fan, jag har aldrig torskat den listan förut. Men jag glömmer alltid mina tofflor. Det är 20 spänn på det varje gång, säger Nicklas och garvar.

Ifjol imponerade den snabbe yttern stort i ett Brommapojkarna som rasade ur allsvenskan. Inför i år skrev han på för IFK Norrköping. På ett år har han bytt bottenstrid mot guldkamp.

– Samtidigt har jag varit med om det här tidigare i Blåvitt så jag vet vad det handlar om. Men det är klart att det är kontraster mot BP ifjol. Jag gjorde två bra säsonger i BP och hade lite klubbar att välja mellan. Då var det många som tyckte att Norrköping var ett skumt val. Men det kändes väldigt bra och jag hade en magkänsla att det skulle bli bra.

norrkoping4

Nicklas hade annars en ganska tuff start på sin tid i Norrköping. Redan i första seriematchen bröt han foten. Det gjorde att han missade hela våren plus att han inte hann komma i form till u21-EM i Tjeckien. I början av juni var Bärkroth tillbaka och har sedan dess varit given i startelvan.

– Men det har gått förvånansvärt bra att komma tillbaka efter benbrottet. Jag har spelat alla matcher sedan jag kom tillbaka och trivs fantastiskt bra här.

”Unga bättre än man tror”

Senast IFK Norrköping var med i toppen av allsvenskan var i början av 90-talet. ”Peking” vann sitt senaste SM-guld 1989 och blev allsvenska seriesegrare 1992 (AIK tog guldet efter att ha vunnit mästerskapsserien).  Efter det föll Norrköping längre och längre bort från toppen.Under stora delar av 00-talet spelade IFK till och med i superettan och när man väl lyckades ta sig upp till allsvenskan igen 2008 blev det bara ett år i högsta serien innan laget återigen trillade ner i superettan. Två år senare kämpade IFK sig tillbaka till allsvenskan efter en dramatisk avslutning. I sin blott andra seriematch för klubben gjorde Christoffer Nyman det avgörande målet borta mot Ängelholm som säkrade uppflyttning. Att hjälten var en lokal 18-åring från egna akademin markerade början på en ny strategi för klubben. Det var även då som Janne Andersson kom till Norrköping, som slutade femma i återkomsten till allsvenskan.

Inför förra året gjorde klubben ett rejält omtag. Flera äldre spelare fasades ut och istället fylldes laget på med unga spelare som Alexander Fransson, Linus Wahlqvist och Arnor Traustasson.

– Att vi skulle vara ett topplag förra året var det ingen som trodde. Däremot trodde vi inte att vi skulle dippa så mycket, men vi lärde oss mycket och framförallt de unga spelarna. Och på det fick vi in Daniel Sjölund och Nicklas Bärkroth. Plus att Andreas Johansson gick ner för att spela mittback. De här olika sakerna har tillsammans gjort att vi kunnat lyfta i år. Det var en medveten plan att vi inte satsade en massa pengar på äldre spelare som vi inte trodde skulle utveckla oss mer på sikt. De gjorde ett jättebra jobb här, men vi kände att det var bra där. Satsa mer på eget och ungt och ge det tid. Nu har vi gett det tid och vi har fått betalt för det, säger Janne Andersson och fortsätter:

– Väldigt många i den här världen vill se det svart eller vitt. Förra året var vi dåliga, nu är vi bra. Men det är en process i det här. Ett tänk, en plan och en idé om hur vi velat jobba som har genomsyrat detta i flera års tid. Och det har vi fått utdelning för nu. Sen att vi skulle vara ett topplag i år, det visse vi inte om. Men att vi skulle bli bättre och lyfta med den här erfarenheten killarna fått. Den känslan hade vi definitivt.

Såg du den här utvecklingen framför dig redan när du kom 2011? 

– Då såg jag inte alls den. Vi har bytt ut i stort sett hela truppen och ändrat oerhört mycket i klubben. Under de första åren gällde det att sätta allsvensk status och nivå för att sedan bygga, bygga, bygga. Därför är det häftigt att ha varit med på den här resan där vi tagit medvetna steg på vägen. För vi kan inte vara med och slåss mot de största klubbarna. Om vi slåss med plånboken har vi inte en chans. Vi måste göra det på vårt sätt med våra förutsättningar. Och det är dem vi har jobbat med och identifierat. Själva idén med utvecklingstänket och med många egna spelare har varit en klar strategi.

I dagens Norrköping har flera unga spelare fått nyckelroller. Christoffer Nyman, 23, har bildat ett av seriens bästa anfallspar med Emir Kujovic. 21-årige Alexander Fransson har varit given på det centrala mittfältet och Linus Wahlqvist är den enda 18-åringen i allsvenskan som har spelat mer än 25 matcher från start den här säsongen.

– Det har jag lärt mig genom åren. Ger man unga spelare chansen så är väldigt många av dem faktiskt mycket bättre än man tror. De saknar erfarenhet, men det enda sättet att skaffa erfarenhet är att få spela. I år har vi startat en match med två 96:or och två 97:or på planen. Jag är inte rädd för att göra det. Är de tillräckligt bra ska de få vara med.

”Totte” grisar

Norrköpingsgrabben Christoffer Nyman är en av spelarna som tidigt fick chansen. Efter det avgörande målet som tog ”Peking” upp från superettan har ”Totte” gjort över 120 allsvenska matcher. Anfallaren är också en av spelarna som har varit med längst i truppen trots att han bara är 23 år. I dagens trupp är han en av nio spelare som tagit klivet upp från akademin.

– Att vi har så många spelare i vår trupp som kommer från ungdomsverksamheten är ett bevis på att klubben gör något bra och något som är rätt. Utöver det så har ju Norrköping även fostrat ”Koffe” (Kristoffer Olsson) och ”Mujo” (Muamer Tankovic) som tidigt stack till England och som nu har tagit ytterligare kliv. Det känns som att tränarna i a-laget verkligen vågar ge unga spelare chansen. Det är väldigt stort, och utifrån tror jag att det uppskattas också. Att staden får se sina egna produkter springa ut på Nya Parkens matta, säger Christoffer Nyman

norrkoping6

Han har precis fått behandling och duschat efter träningen. Han är ensam kvar i omklädningsrummet tillsammans med Emir Kujovic och berättar att han själv inte var den mest talangfulla i sin åldersgrupp.

– Jag var aldrig den som stack ut speciellt mycket. Jag var inte heller den som var sämst. Men jag var väldigt snabb och gjorde mycket mål. Det levde jag på. Oftast blev jag uppflyttad för att spela med killar som var ett år äldre än mig. Men det fanns några spelare som var snäppet vassare, och som blev uppflyttade före mig. Men jag bara borrade ner huvudet och körde på.

I år har Nyman gjort tio mål i allsvenskan och hyllats för sin uppoffrande spelstil.

– Vi har fått igång något som är väldigt bra där framme. Emir har gjort 19 mål och jag har gjort tio. 29 mål tillsammans är helt okej. Vi kompletterar varandra väldigt bra. Han är mer en stor targetspelare som suger ner bollarna och jag är den som grisar runt honom. Vi jobbar tillsammans på ett jättebra sätt, precis som hela laget egentligen.

Hur är det att som Norrköpingsgrabb uppleva allt som händer nu med guldstrid och publikfester på Nya Parken? 

– Det är otroligt roligt. Väldigt stort att få vara med om det här. Förr har IFK varit en storklubb som tog många titlar, men det är inget jag har fått uppleva. IFK för mig har alltid varit ett lag i mitten, eller på gränsen att åka ur. Så att få ta del av det här är väldigt häftigt och man märker det överallt. Nästan vart du än går på stan så är det mycket snack om IFK Norrköping.

”Halvpennalism är skit”

Norrköping utmanar storklubbarna trots en betydligt mindre ekonomi. Ifjol hade Malmö FF totala kostnader på 235 miljoner kronor. På omkring 150 miljoner fanns IFK Göteborg, AIK och BK Häcken – var och en med nästan dubbelt så stora kostnader som IFK Norrköping (80 miljoner). Att ”Peking” med de betydligt mindre ekonomiska musklerna är med i guldstriden gör dem till ett av allsvenskans få stora skrällgäng på 2000-talet. Andra exempel är när Janne Andersson ledde Halmstad till en andraplats 2004 och när Kalmar slutade tvåa 2007 (vann guld året efter med något större resurser).

Du var tränare i Halmstad 2004 och nu i IFK Norrköping. Vad krävs för att mindre klubbar ska kunna konkurrera med storklubbarna? 

– Det är nog svårt att utse en enstaka grej. Jag var visserligen ny som chefstränare i Halmstad 2004 men hade jobbat många år tidigare som assisterande i klubben. Det fanns en kontinuitet och det är en nyckel. Tittar man i Kalmar så fanns det en kontinuitet i Nanne Bergstrand. Tittar man här så är det mitt femte år i Norrköping. Jag tror att man måste ha lite mer tålamod i de mindre klubbarna och få tid att bygga upp någonting. Att man förstår att kontinuitet är en framgångsfaktor. Sen innebär det inte per automatik att man vinner en massa matcher. Men ska man bygga någonting behöver man tid. I de här fallen (Halmstad, Kalmar, Norrköping) har det handlat om det och jag tror att det är en viktig faktor, säger Janne An- dersson och fortsätter:

– Det finns nog ingen hemlig formel. Om det varit enkelt hade ju alla gjort det. Men jag är inne på att man ska kunna bygga. En större klubb med mer pengar kanske kan köpa in spelare och vara konkurrenskraftig snabbare. Men en klubb med lite mindre resurser måste bygga upp någonting istället.

Ibland brukar du säga något i stil med: ”Det är arbetet som vi gör varje dag, varje vecka som ger resultat”. Vilka konkreta eller avgörande saker jobbar ni hela tiden med? 

– Det är inga hemligheter. Vi ska ha ordning och reda. Jag vill ha spelare som är bra människor. Spelare som vill tillföra energi, som vill göra andra bättre, som vill jobba och som är seriösa idrottsmän. Man kommer inte hit och är gnällig och tänker på sig själv. Mycket av det har jag städat undan. Det är inte många grejer, men det finns en klar struktur i vardagen.

Janne utvecklar och berättar att han vill ha en prestigelöshet i laget.

– Ingen ska springa omkring och pinka revir. Man jobbar tillsammans för att saker ska bli bra. Och där har rekryteringen av de äldre spelarna varit jätteviktig. Några av spelarna som varit med på hela resan har varit viktiga kulturbärare som har de här värderingarna. Har man en schysst miljö med schyssta värderingar är det en bra miljö för unga spelare att komma in i och utvecklas. Då blir man omhändertagen och vägledd. Man får inget gratis för man får jobba som fan, men här finns det ingen halvpennalism och sådan skit som kan förekomma på andra ställen. Att de unga ska bära grejerna och få slita. De är lika mycket värda som alla andra, säger Janne Andersson och fortsätter:

– Jag bär lika mycket bollar som de unga spelarna. Jag hämtar lika mycket bollar på läktaren och jag bär väskor när vi kommer till bortamatcher. Jag har inga problem med det. Saker ska göras. Vem som gör det är ganska ointressant. Men om folk skiter i det blir jag förbannad. Jag blir galen och därför gör folk inte det längre. Man ställer upp på de gemensamma grejerna oavsett hur bra eller hur gammal man är.

Är du själv förvånad över att det gått så bra i år?

– Inte nu. Att vi skulle lyfta var jag väldigt tydlig med före säsongen. Men vad det skulle innebära? Följer man sitt lag och ser varje dag hur spelarna utvecklas så är man inte överraskad. Det har varit många små steg på vägen. Men om någon skulle sagt före säsongen att vi skulle slåss om medaljer hade jag sagt: ”Wow, det är häftigt och roligt om det går så bra!”. Men för den som har följt laget varje dag så är det ingen överraskning. Vi har varit så här bra väldigt länge nu faktiskt.

Text Marcus Heed och Sebastian Laneby

Foto Peter Claesson

Läsarkommentarer