Här fostrades Frankrikes största stjärna

Inside

1INSIDE: LE HAVRE ATHLETIC CLUB.
MATCH har besökt akademin där Paul Pogba och flera andra franska EM-spelare har fostrats.

Follow through! Get there with more than one pass! Better touches!”

Orden som ekar över fotbollsplanen är engelska men riktar sig till franska spelare. Bob Bradley, Le Havres amerikanska tränare, är aktivt engagerad i dagens träningspass som är det sista inför säsongens näst sista hemmamatch mot Nímes.

Det är i slutet av april och den bestämde Bradley, som tog över laget i november, har tätkänning. Med tre matcher kvar att spela ligger Le Havre på fjärde plats i Ligue 2, den franska andradivisionen, och har häng på den tredje och sista uppflyttningsplatsen. Trots lagets spännande avslutning och att träningen är öppen för allmänheten har publiken uteblivit. Endast en handfull supportrar har tagit sig till nybyggda Stade Océane vilket gör att Bradleys instruktioner mullrar högt inne på den blåklädda arenan. I övrigt är det bara fiskmåsarna som hörs. Deras gälla skrin slår mot de lediga stolarna och bygger upp en ödesmättad stämning inför morgondagens match. Att träningen saknar åskådare går hand i hand med klubbens publiksnitt. I år har hemmasnittet varit drygt 7 000 personer. På en arena med plats för 25 178 åskådare. Ett svalt intresse som beror på att Le Havre inte har varit etablerad i Ligue 1 sedan 90-talet och harvat i andradivisionen sedan 2009.

Hur kommer det då sig att det är just denna klubb som hela Frankrike kommer att sätta sin tilltro till i sommar?

”Pogba visste vad han ville”

Paul Pogba, franska landslagets största affischnamn inför EM på hemmaplan, kom till den normandiska hamnstaden Le Havre som 14-åring. Han lämnade Paris, där han var född och uppvuxen, för en ungdomsakademi som lovade mer.

– Jag minns Paul. Han var en talangfull kille när han kom hit. Han var tydlig med att han ville utvecklas och bli professionell. Det var hans dröm.

På ett av kontoren i Le Havres ungdomscenter sitter Mickaël Bunel. Han fungerar som klubbens alltiallo. Han videoanalyserar a-lagets motståndare, agerar tolk åt Bob Bradley (kan både engelska och svenska) samt är ansvarig för klubbens U15-spelare. Den så kallade ”förakademin”.

– Paul brukade sitta här och titta på Champions League och säga att han själv skulle spela där i framtiden. Eftersom att han var något utöver det vanliga utvecklades han snabbt. Något som innebar att han flyttade precis efter ”förakademin”.

2009 drog Paul Pogba till sig stora rubriker när han tog steget från Le Havre till Manchester United som 16-åring. En infekterad övergång där Le Havre menade att den engelska storklubben inte hade agerat juridiskt korrekt och mer eller mindre stulit Pogba från dem. Fifa bedömde Manchester United som oskyldigt. I England fick Pogba inte chansen på allvar och efter tre år flyttade han till Juventus. Gratis. I Italien har han bevisat att han är en av världens bästa mittfältare genom sitt hårda slit, sin fina teknik och sina briljanta avslut. Något som har gjort honom till en nyckelspelare i det franska landslaget inför EM på hemmaplan. Och han är inte ensam. I den franska EM-truppen har förbundskapten Didier Deschamps även tagit ut Marseilleduon Steve Mandanda och Lassana Diarra samt West Ham-succén Dimitri Payet. Samtliga har ett förflutet i Le Havres akademi.

***

Några av spelarna från Le Havres akademi
Paul Pogba, Juventus
Riyad Mahrez, Leicester City
Dimitri Payet, West Ham
Steve Mandanda, Marseille
Lassana diarra, Marseille
Charles N’zogbia, Aston Villa
Carlos Kameni, Málaga
Guillaume Hoarau, Young Boys
Nicolas Douchez, PSG
Gueïda Fofana, Lyon
Jean-Armel Kana-Biyik, Toulouse
Benjamin Mendy, Marseille
Didier Digard, Real Betis
Franck Tabanou, Swansea
Florent Sinama-Pongolle, Dundee United
Anthony Le Tallec, Atromitos FC

***

– Vi har en stor organisation för att kunna utveckla spelarna mentalt och balansera deras liv mellan fotboll och vardag. Men vi har inte tillräckligt med pengar för att vara som PSG eller Lyon. Ett bra a-lag representerar inte en bra ungdomsakademi. En ungdomssatsning kräver en uttalad metod och filosofi. Man måste även ha sportsligt ansvariga, ett medicinskt team, lärare och anställda som sköter spelarnas logi. Därför tycker jag att det är bättre att jämföra akademier än a-lag. Gör man det ser man att vi är en av de bästa de senaste 25 åren, berättar Bunel.

En jämförelse med en av Frankrikes största klubbar och dess akademi, Paris Saint-Germain, visar att Le Havres a-lag kanske borde vara bättre än vad det är idag. Sedan 1990 har klubben nämligen fostrat 13 spelare som har nått det franska a-landslaget, 17 spelare som har representerat andra landslag och 37 som har etablerat sig i Ligue 1 eller en högre rankad liga. Att jämföra med PSG:s sex franska landslagsmän, 27 som har spelat för andra länder och 46 som har tagit sig till Ligue 1 eller bättre.

Men även om ungdomsakademin är framgångsrik kan detsamma inte sägas om a-laget. Le Havre har endast spelat 24 säsonger i högsta serien trots att det är den äldsta klubben i Frankrike. 1872 grundade en samling engelsmän Le Havre Football Club som senare skulle komma att bli Le Havre Athletic Club (i folkmun kallad ”HAC”). I och med hamnstadens läge, på franska sidan av Engelska kanalen, var den brittiska påverkan stor vilket syns än idag på lagets dräkter. Färgerna himmels- och marinblått valdes som en kompromiss då flera av klubbens första medlemmar hade skolats på de rivaliserande universiteten Oxford (marinblå) och Cambridge (himmelsblå). Le Havre blev tidigt franska mästare (1899, 1900 och 1919), men mer än så har inte kommit i titelväg för klubben förutom segern i Coupe de France 1959. Istället har HAC haft en brokig historia. Mellan 1962 och 1985 befann sig laget i landets lägre divisioner och saknade länge, under den perioden, en professionell satsning. Under 90-talet spelade klubben nio raka säsonger i Ligue 1 och för att komma dit igen, samt växa som förening, invigdes en ny arena 2012.

3
Framtidsplaner. Från Stade de la Cavée Vertes huvudbyggnad blickar man ut över akademins fotbollsplaner.

Så sent som förra året startades dessutom HAC:s damlag och klubben köptes av amerikanen Vincent Volpe i juli. Förutom en uppmärksammad affär med den brasilianska anfallaren Adriano vintern 2014, som slutade med att avtalet aldrig skrevs på, är det alltså ungdomsakademin som har dragit till sig rubrikerna de senaste åren.

Le Havres ungdomsanläggning är a-lagets forna träningscenter. Här finns tre fotbollsplaner, en restaurang, ett gym, ett kontorshus och den av tiden luggslitna arenan Stade de la Cavée Verte som användes under VM 1938. Dessutom är huvudbyggnadens övervåning spelarnas hem.

Här bor det upp till 50 ungdomar varje år, alla mellan 13 och 18 år gamla. För att ta sig hit från stadens centrum måste man promenera längs Boulevard de Strasbourg, avenyn som bombades sönder av de allierade under andra världskriget.

Sedan måste man påbörja klättringen som tar en upp till den klippa som blickar ut över Le Havres strand, stora hamn och industri. Det är här uppe, i denna stadsdel, som ungdomsanläggningen ligger, om än utan utsikt. Mitt i ett bostadsområde, bredvid en skola, inramat av ett grönt stängsel och blå grindar. Skylten vid ingången är blygsam. Den som säger att ”obehöriga ej äger tillträde” är än mer modest. Förutom Bunel är det även här som MATCH träffar Johann Louvel, ansvarig för hela ungdomsakademin.

– Hemligheten bakom spelare som Pogba, Diarra, Mandanda, Payet och de andra är förvisso arbetet på fotbollsplanen men framförallt den tid vi investerar utanför träningen. Det viktiga är att de utvecklas till bra människor. Vi vill odla personligheter och det är vi stolta över.

Barn som växer upp i Le Havre kan börja spela i klubben vid fem års ålder. Det är när spelarna blir tonåringar som HAC inleder jakten på talanger utifrån. På frågan om problematiken och etiken i att värva barn rättfärdigar Johann Louvel elitsatsningen.

– Vi har ett ansvar över deras formgivning och utbildning. Vi vill utveckla dem till ordentliga medborgare genom vårt utbildningsprogram. För oss är det viktigare att utveckla individen än fotbollsspelaren. I spelarnas uppväxt ingår ideella insatser. De får städa stranden, plocka skräp och liknande. Dessutom utbildar vi dem kulturellt. Den som vill kan hålla på med musik, film och dans här.

Fyra EM-spelare från Le Havre

Sommarens fyra franska landslagsmän är bara ett fåtal av de namn som är sprungna ur den normandiska ungdomsakademin. Här har även spelare som Pascal Chimbonda, Jean-Alain Boumsong och Guillaume Hoarau skolats. Alla med landslagsmeriter. Trots de stora framgångarna är akademins upptagningsområde begränsat till tre regioner. Normandie, Paris och Réunion (fransk koloni utanför Madagaskars östkust).

– Vi letar främst lokalt förankrade ungdomar men vi söker också spelare i Paris. Det gemensamma för huvudstaden och Normandie är att spelarnas familjer är nära. På så sätt kan de åka hem om de har problem eller så kan föräldrarna komma hit och äta middag. Sådant är oerhört viktigt för spelarnas välmående. Réunion är undantaget. Där har vi hittat spelare som Dimitri Payet och Florent Sinama-Pongolle, berättar Louvel stolt.

Le Havre söker endast nya förmågor utanför sina tre regioner när spelarna har fyllt 18 år. Det var på så vis som klubben upptäckte Riyad Mahrez när han spelade i division fyra för Quimper i Bretagne. Den algeriska landslagsmannen spelade i Le Havre mellan 2010 och 2014 innan han flyttade vidare till Leicester. Ett lag han sedermera förde till Premier League-titeln och utsågs till bästa spelaren i England den gångna säsongen.

– Vi har haft den här kulturen länge. Den är inpräntad i vår klubb. Spelare som Mahrez bär vår stämpel. Det är dock inte bara vi som har for- mat dem. De har även utvecklats i sina respektive landslag och i sina nya klubbar. Där har de också mognat, säger Louvel.

På andra sidan staden ligger HAC:s träningsanläggning. Normalt tar det tio minuter att ta sig dit med bil men i och med att en strejk mot en föreslagen arbetsmarknadslag blockerar den vanliga rutten tvingas vi köra längs små landsvägar. Vi kör genom skog och över äng innan vi är framme. Mitt ute på landet bland små bostadshus, gårdar och kor breder centret ut sig. Som en vit tub står det ut bland de gröna vidderna. Det är också här som Bob Bradley tillsammans med klubbledningen har sina kontor. Arnaud Tanguy, Le Havres vd, kliar sig försiktigt i sitt gråa hår när han talar om Mahrez.

– Vi är stolta över att han har spelat hos oss. Vi är också glada över att fyra killar som har fostrats här spelade för Frankrike i träningsmatchen mot Holland i mars. Det innebär att vi har starka argument att lägga på bordet när vi träffar unga spelares familjer. På så sätt visar vi att deras barn kan nå både Ligue 1 och landslaget genom oss.

I och med Le Havres dåliga resultat på a-lagsnivå de senaste åren har klubben haft svårt att behålla sina egenfostrade talanger. Dessutom har de fått dåligt betalt för dem. När Vikash Dhorasoo flyttade till Lyon 1998 för 66 miljoner kronor var han ett undantag. Han blev då klubbens dyraste försäljning någonsin. Därefter har Mandanda och Mahrez lämnat för småsummor. Den senare kostade Leicester fyra och en halv miljoner kronor.

– Vi är ekonomiskt hämmade av att spela i Ligue 2. Marknaden innebär att klubbar inte köper spelare från vår division för stora summor. Dessutom är det sportsligt svårt att behålla spelare som Pogba och Mahrez. Därför vi vill gå upp till Ligue 1 så att vi kan erbjuda våra spelare bättre fotboll, säger Tanguy som anslöt till Le Havre förra sommaren från FC Lorient som ett led i klubbens satsning uppåt.

I satsningen ingår långsiktiga planer för såväl a-laget som ungdomsakademin.

– Vårt huvudmål är att etablera oss i Ligue 1. Vi är Le Havre, inte PSG. Därför är vår ambition att stanna i högsta serien. Men vi måste komma dit först. Något som vi kan göra genom att fortsätta upptäcka och utveckla talanger. Det var en stor anledning till att vi anställde Bob Bradley som tränare. Hans facit med tidigare löften talar för sig själv.

4Succétränare. Bob Bradley har varit förbundskapten i både hemlandet USA och Egypten. I år var han snubblande nära att föra Le Havre tillbaka upp i Ligue 1.

Våningen under Arnaud Tanguy sitter Bob Bradley på sitt kontor. Ett rum han delar med ett par andra i tränarstaben. På väggarna hänger välanvända taktiktavlor och på skrivborden ligger pärmar, papper och anteckningar prydligt uppradade. Bradley, som basat över Le Havre i fem månader, har mycket riktigt en historik av att lita på talanger. Som tränare i MLS (Major League Soccer, den amerikanska ligan) formade han blivande landslagsspelare som sin egen son Michael Bradley men även profiler som Carlos Bocanegra och DaMarcus Beasley. Spelare han hade god nytta av under sin tid som amerikansk förbundskapten. Utöver dem släppte han även fram både Mohamed Salah och Mohamed Elneny i det egyptiska landslaget 2011. När vi samtalar är Bradley noga med att berätta om sina besök hos FC Barcelonas La Masía och Athletic Bilbao samt att poängtera unga spelares betydelse.

– För mig är det viktigt att samarbetet mellan a-laget och akademin är på riktigt. Under min tid här har jag försökt lära känna tränarna och sett flera av reservlagets matcher. När vi ser de bästa unga spelarna vill vi att de, steg för steg, ska bli en del av a-laget. Vi har därför fört diskussioner om att minska truppen. När jag kom hit hade vi 23 utespelare och tre målvakter. Det gör det svårare att inkludera yngre förmågor.

I HAC:s trupp finns sex egna produkter. Två av dem har debuterat under Bradley och en annan, 20-åriga anfallaren Lys Mousset, har fått ett genombrott sedan amerikanens ankomst.

– Mousset är vår bästa målskytt hittills med tolv gjorda mål i ligan. Han är väldigt begåvad och är den spelare som har gjort mest fram- steg. Vi har förklarat för honom att han har vårt fulla förtroende och jag hoppas att vi framöver får se fler spelare i samma klass som Mousset, säger Bradley nöjt skrockande.

Det är inte bara på planen som Le Havre arbetar med hemvävd personal. Sportchefen Christophe Revault fostrades i klubben och spelade över 200 matcher under elva säsonger. Den forna målvakten representerade även PSG, Rennes och Toulouse under karriären och spelade två landskamper för Frankrike. Han är en viktig del i jakten på en ny Pogba.

– Vi försöker värva erfarna spelare utifrån utan att blockera dörren för våra talanger. Det är inte en lätt uppgift. När vi gick upp i Ligue 1 2008 gjorde vi det med en bra mix av rutinerat och ungt. Det är precis vad vi försöker upprepa idag. Kortsiktigt är vårt mål Ligue 1. På längre sikt vill vi fortsätta slussa in egna talanger i a-laget. Något som kommer bli svårare om vi går upp i högsta divisionen. Därför måste vi kanske investera mer i vår akademi.

”Fira inte målen för mycket”

Den tidigare målvaktsbjässen Revault är stolt över klubbens arv.

– Att vi har spelare i landslaget nu visar på kontinuitet då vi under 90-talet gjorde samma sak. Då formade vi Vikash Dhorasoo och Ibrahim Ba. Vinner Frankrike EM med hjälp av Pogba är det också ett bra skyltfönster för oss. Det skulle visa att vi arbetar på samma sätt trots att generationer, tränare och ägare byts ut.

På matchdagen flyger fiskmåsarna lågt. Molntäcket ligger tungt över Frankrikes näst största hamn. Enligt väderleksrapporterna ska det regna. För en andra gång besöker vi ungdomsakademin. Detta för att närvara vid reservlagets träning. Johann Louvel ansvarar för passet tillsammans med Abasse Ba, tidigare försvarare i klubben. De skriker ut sina order till de uppmärksamma ungdomarna.

– När ni gör mål får ni inte fira för mycket. Slappna inte av då utan fortsätt spela. Ni får aldrig sluta spela, instruerar Louvel.

De löptränar, de övar på huvudspel och testar fasta situationer. Flera av de väldrillade talangerna ser redan ut som färdiga proffs och för vissa av dem är det kanske bara en tidsfråga innan det blir verklighet. En fiskmås skriar högt. Det börjar ösregna.

I fredagskvällens skymning lyser Stade Océane, sitt namn troget, i havsblått. Likt en nordfransk variant av Bayern Münchens Allianz Arena. Vädret hjälper inte de sviktande publiksiffrorna och endast 7 842 personer har masat sig ut för att se Le Havres jakt på uppflyttning. Ett mål och en fixad straff senare är Lys Mousset, pojken från kvarteret, stor matchhjälte i HAC:s 3–1-seger. En glad Bob Bradley skämtar friskt med den franska presskåren och konstaterar att ”drömmen är möjlig” samt att ”ungdomarna är vår vision. Vår framtid.”

5Topparena. Nybyggda Stade Océane lyser blått i mörkret, som för att påminna om Engelska kanalen utanför Le Havre.

Två veckor senare har drömmen inte blivit verklighet. Trots vinster mot både Auxerre och Bourg-en-Bresse i de två avslutande matcherna missade Le Havre den åtråvärda tredjeplatsen. Laget hamnade på samma poäng och målskillnad som tabelltrean Metz men missade uppflyttningen på färre gjorda mål. Le Havre gjorde 52, Metz 54. Något som innebär att klubbens kortsiktiga mål, Ligue 1, och den långsiktiga visionen kvarstår. Att fostra fler stjärnor som Paul Pogba. Le Havre-produkten är, tillsammans med Atlético Madrids Antoine Griezmann, Frankrikes största stjärna inför EM. Pogba, som landslagsdebuterade 2013, har blivit en oumbärlig pjäs i Deschamps lagbygge som är en av turneringens förhandsfavoriter. I både VM 2014 och EM 2012 nådde det franska laget kvartsfinal. En prestation som väntas bli bättre i år av flera anledningar. Dels fick hemmanationen en, på pappret, lätt grupp med Rumänien, Albanien och Schweiz och dels är flera av spelarna i sitt livs form. Under den gångna säsongen förde Antoine Griezmann Atlético Madrid till Champions League-final. Dimitri Payets frisparkar förtrollade Premier League-publiken. Och Paul Pogba ledde Juventus till fjärde raka ligatiteln. En fransk EM-framgång skulle ge Le Havre ytterligare ett kvitto på klubbens arbete.

– En ungdomsakademis värde utgår från hur många spelare som har utvecklats där, var de spelar nu och vilka de är, säger Mickaël Bunel. Folk känner inte till oss på grund av Champions League men tack vare de spelare vi har fostrat. Om Pogba leder Frankrike till EM-guld blir vi jätteglada. Men för oss handlar det mest om att se till att våra spelare når sin fulla potential. Att de blir framgångsrika. Vi är dock bara ett led i spelarnas liv då det mesta av framgången kommer från dem själva. Men visst, om Frankrike vinner i sommar, är det vår belöning.

Le Havre Athletic Club

Smeknamn: Le HAC, Les Ciel et Marine (de himmels- och havsblå).
Grundad: 1872.
Arena: Stade Océane, 25 178 åskådare.
Ägare: Vincent Volpe.
Tränare: Bob Bradley.
Meriter: Franska mästare: 1899, 1900, 1919. Franska cupen: 1959.

Text och foto Leonard Jägerskiöld Nilsson

Läsarkommentarer