Lekstorps landslagsdrömmar

Nyheter

img_3898Nästan ingen vill sluta i Lekstorps f-01/02-lag. Nu siktar tjejerna på landslaget.

På väg från Göteborg tar vi oss igenom Hjällbo, Gunnilse, Björsared, Olofstorp, Bergum och Ytterstad. De stora höghuskomplexen blir färre och färre. Från landsvägen ser vi hagar och bondgårdar.Efter en stunds letande runt om i Gråbo ryter GPS:en till.

Regnet ligger i luften över den konstgräsplan där Lekstorps f01/02-lag värmer upp. Här råder glädje och gemenskap. Demokrati och delaktighet. Här har alla rätt att vara med, här är det rent spel som gäller. Det är i alla fall målet och värdeämnena som hela Lekstorps IF arbetar efter.

Annons

Intill en av de fem uppvärmningsstationerna står en bergsprängare som för dagen är täckt av en grön presenning. Aviciis ”Pure Grinding” är först att tränga sig igenom plasttäcket. Till musiken skriker en tjej, som inte är lika gammal som de andra tränarna:

– Nu jäklar är vi snabba, tjejer! Kom igen nu då!

Under hela träningen ansvarar hon för snabbhets- och rörelseövningar. Engagerat basunerar hon ut budskap om att ”nu kör vi höga knän” eller ”nu är det dags för indianaren”.

Tunga besked

Ebba Jansson är namnet. För tre år sedan drog hon av korsbandet för första gången.

– Jag sparkade på bollen och sprang iväg. Då knakade hela mitt knä till och jag trillade ihop. Jag åkte utomlands dagen efter men kunde knappt gå. Jag var tvungen att kolla upp det när jag kom hem från semestern. En läkare sade då att han trodde att det var främre korsbandet. Vad är korsband? undrade jag. Jag hade ingen aning. Jag förstod ingenting, berättar Ebba och fortsätter:

– Jag var tvungen att operera knäet och rehabträna i ungefär ett år.

img_3905

Efter lång tid utanför planen var Ebba tillbaka på den igen. Men det blev ingen långvarig sejour.

– Jag hade spelat i ungefär en månad när jag kom fri med en målvakt. Jag försökte vända åt ett håll, men där tog det stopp. Det knakade till i knäet igen. Det kändes inte som korsbandet, men oturligt nog var det så. Efter att ha kollat upp det fick jag beskedet: ”Du måste lägga ned fotbollen”. Det tog hårt och jag blev väldigt väldigt ledsen. Fotbollen är mitt liv, säger Ebba. Men jag gillar det här laget så mycket så jag frågade tränarna om jag kunde hjälpa till på något sätt. Nu sköter jag uppvärmningen på matcher, snabbhetsträning och andra typer av övningar.

”Vi är jätteseriösa”

Vad får dig att komma hit och hjälpa till?

– Det är ett väldigt bra gäng. En fin grupp. Inga bråk och så. Vi är riktigt tajta. Och det går ju inte att lämna det här laget bara…

Ledaren Jonas Larsson tycker att Ebba Jansson symboliserar hela f01/02-gruppen.

– Det är fantastiskt roligt att hon är kvar och hjälper till. Det är lite det som utmärker den här gruppen. Det är samma gäng som när vi började med fotbollsskolan när de var sex år. Det är bara en som har slutat. Vi har jättebra sammanhållning i laget och i hela klubben. Föräldragruppen i lagen hjälper till att dra in pengar till klubben genom att sälja Sverigelotten. Det är ett lätt sätt att tjäna pengar till lagets verksamhet.

Evelina Collin, spelare i laget, tycker det är viktigt att polaren Ebba Jansson numera fungerar som extraledare.

– Alla tycker det är jättebra. Har man något på hjärtat kan man gå till henne istället för till de andra tränarna – eftersom det är lite lättare att prata med henne. Hon är ju en av oss. Hon kan föra våra åsikter och synpunkter vidare till de andra ledarna.

Landslagsdrömmar

Tempot på träningen är högt. Champions League-bollarna färdas mellan de västprydda spelarna som på en tråd. Det märks att det finns kvalitet i laget. Nyligen var de inbjudna att representera Göteborg i Mästarcupen i Karlstad som arrangeras av Hertzöga.

– Vi hamnade i en skitgrupp med AIK, Enskede och Habo. Det var tufft, säger Jonas Larsson och fortsätter:

– Men det fungerade jättebra att åka iväg med det här laget. Det är nästan oroväckande problemfritt.

img_3949

Men någon gång måste det väl ha blivit tjafs?

– Det är klart att det har varit lite kontroverser någon gång, i skolan och så där, men det stannar där. På fotbollsplanen vill alla nå långt. Alla är oerhört ambitiösa. Det är vi ledare som får dra i handbromsen.

Efter att Göteborg FC:s Jennifer Falk besökte ett läger här på LP Arena började de flesta av de 22 tjejerna drömma stort.

– Då började många prata om att spela i allsvenskan, säger Jonas Larsson.

Evelina Collin håller med.

– Ja, alla vill bli så bra som möjligt. Men jag vet inte riktigt hur långt jag kan nå.

Ebba Jansson som nu har järnkoll på alla spelare vet vad de vill:

– Jo, alltså alla vill typ nå landslaget.

Läsarkommentarer