Muamer Tankovic´

Tema

tankovic_1024x664På några veckor gick Muamer Tankovic från reservlaget till startelvan på Old Trafford. Nu ska Marco van Basten lära honom att göra fler mål.

Det tog inte många matcher innan Muamer Tankovic presenterade sig i den holländska ligan. Inför säsongen flyttade han till AZ Alkmaar och redan i den första matchen sänkte han Heracles med ett mål och en assist. På de fyra första matcherna gjorde klubbens senaste svensk två mål och tre assist.

– Det gick bra i början, men det har stannat av lite grann. Jag har gjort bra ifrån mig i matcherna och har oftast spelat 90 minuter. Det går bra på träningarna, men det är målen som måste komma igång lite nu. Annars så har jag gjort det bra.

Du kan spela både som offensiv mittfältare och striker. I vilken position trivs du bäst?

– Jag trivs bäst med att ha en fri roll. Att jag kan gå ner och hämta bollen för att spela fram de andra. Men även att jag kan komma in i straffområdet och göra mål eller utmana mina motståndare. Det är min starka sida. Jag har en mentalitet att vilja göra mål. Det stärker mitt självförtroende att göra mål och assist.

Du är även teknisk. Hur har du blivit det?

– Det lär man sig på gården när man är ute och spelar med kompisar. Då lär man sig inte att springa liksom. Där handlar det om vem som kan göra flest tunnlar, flest överstegsfinter och vem som kan träffa ribban och så vidare. Det är därför jag fått min teknik.

20-åringen har anpassat sig snabbt i en ny liga. Lika snabbt gick det i Fulham dit han flyttade som ungdomsproffs när han var 16 år. Efter halva säsongen flyttades han upp till a-laget och gjorde debut i Premier League.

– Jag öste in mål i Fulhams u21-lag och var bäst på plan i varje match. Sen bytte vi tränare hit och dit och så kom René Meulensteen in. Han gillade unga spelare och han tyckte om hur jag spelade. Efter ett tag fick jag spela lite matcher. Att vara uppe med a-laget och sitta i deras omklädningsrum i ett halvår gjorde att jag kände mig som en av dem.

Old Trafford och landslaget på en månad

Under början av 2014 var ”Mujo” Tankovic Englands hetaste svensk. Han fick chansen från start i FA-cupen mot Sheffield United där han spelade fram till Fulhams mål. Några veckor senare startade han mot Manchester United på Old Trafford och gjorde debut i landslaget.

– Det gick jävligt snabbt. Fotbollen går snabbt. Ibland måste man bara pausa lite och njuta. Man måste bara kolla runt lite och tänka: ”Shit, jag är verkligen här”. Först spelar man i u18, sen u21 och sen står man helt plötsligt på Old Trafford några veckor senare och ser att det är 80 000 fans runt omkring. Det är galet. Fotbollen är otrolig. Det kan gå så bra och så dåligt.

Den sista tiden i Fulham var turbulent. Klubben var på väg att åka ur Premier League och Meulensteen, som hade gett Tankovic chansen, fick sparken. Felix Magath tog över och ”Mujo” ville inte skriva på ett nytt kontrakt. Följden blev att han inte fick spela de sista matcherna.

– Det var frustrerande. Jag ville ju spela, speciellt eftersom jag är ung. Jag var 18-19 år och hade precis debuterat för landslaget mot Turkiet och spelat i Premier League. De sa att jag var tvungen att skriva på ett nytt kontrakt för att få spela. Men jag sa till dem att jag inte tänker spela i Championship. Jag är inte en spelare som ska spela där. Då går jag hellre till Holland, lite sämre än Premier League, men jag får ändå chansen att ta mig tillbaka till samma nivå igen i framtiden.

”Man ska trycka in mål”

Efter förra säsongen lämnade Tankovic nedflyttade Fulham som bosman och skrev på för AZ, som under de senaste åren har utvecklat och sålt vidare spelare som Rasmus Elm, Pontus Wernbloom, Adam Maher och Moussa Dembele.

– Det är en klubb som fokuserar på unga spelare. Som tar in spelare och säljer spelare. Det var därför jag kom hit, så att de kan sälja mig så fort som möjligt, haha.

Holland är känt som en språngbräda mot större ligor. Hur ser din plan ut för de kommande åren?

– Jag har ett kontrakt på fem år, men AZ:s plan är att jag inte ska stanna så länge. Jag ska göra en bra säsong nu. Andra säsongen ska jag göra det ännu bättre och förmodligen bli såld då eller säsongen efter. Det är vår plan, men man vet aldrig.

I AZ Alkmaar tränas han av en av Hollands största anfallslegendarer genom tiderna. Förre Ajax- och Milan- stjärnan Marco van Basten är assisterande tränare och ägnar mycket tid åt lagets anfallare.

– Som fotbollsspelare vet alla vem det är. Vilken spelare han var! Som tränare är han jättebra individuellt och otroligt bra för mig som anfallare. Han vet exakt hur man ska göra. Den taktiska delen är inte riktigt hans grej. Han är inte Mourinho-typen liksom.

Vad säger han till dig?

– Att göra mer mål. Han säger till mig hela tiden. Om jag gör en dålig passning eller en dålig träning skriker han på mig hela tiden. Men jag gillar det. Det triggar igång mig.

Kan du ge något exempel på hur han lär dig göra mål?

– Till exempel efter en träning. Då tar han ut mig och ropar på en målvakt som ställer sig i mål. Han matar han mig med passningar från olika positioner så att jag kan avsluta från olika vinklar med huvudet och allt möjligt. Det är kul att han tar sig tid för mig.

På 2000-talet har det blivit vanligare för svenskar att flytta till utländska ungdomsakademier. Tankovic valde precis som flera andra att prova lyckan i England. Flera svenska spelare har sedan flyttat från England till Holland för att få en andra chans. Det tydligaste exemplet är John Guidetti som gjorde succé i Feyenoord, men även Muamer Tankovic, Kristoffer Peterson och Isak Ssewankambo har flyttat till Eredivisie.

– Holland är ju en liga där man ska komma och trycka in mål och sedan gå vidare. Det passar svenskar jävligt bra eftersom länderna liknar varandra. Mentaliteten i England är helt annorlunda. Det är mer: ”Go hard, go on”. Här är det mer att spela fin fotboll, en touch, två touch och dribbla lite. Här är det mer relaxed. Men det räcker inte. Det är bra här när man är ung. Man kan göra såna grejer och ta det lite tranquilo. Men senare… Om man vill bli världens bästa måste man spela i de bästa ligorna.

Text Marcus Heed

Foto Peter Claesson

Läsarkommentarer