NYA GENERATIONEN: STINA BLACKSTENIUS

Nyheter

blackstenius_2På planen fattar hon blixtsnabba beslut. Annars har Stina Blackstenius svårt att bestämma sig.
I två månader vägde hon för- och nackdelar, jämförde olika alternativ.
Sedan tog hon det stora steget.

Ibland kan det vara svårt att välja mellan två alternativ. Stina Blackstenius hade många fler än så. PSG, Chelsea, Bayern München, Montpellier och fyra till. Åtminstone åtta klubbar visade seriöst intresse att värva den snabba, tekniska och kraftfulla djupledsforwarden. Och ett nionde alternativ var att trots allt stanna kvar ett tag till hemma i Linköping. I staden som ligger 30-40 minuters bilresa från barndomshemmet i Vadstena, i klubben hon spelat för sedan hon var 16 år och som hon just vunnit sitt första SM-guld med.

Under de sista månaderna av 2016 trängdes massor av tankar i huvudet på Stina Blackstenius, 20 år.
I vilket land och i vilken stad skulle hon känna sig mest trygg?
Vilken klubb skulle hon trivas bäst i?
Var skulle hon utvecklas mest som spelare?
I vilket lag skulle hon känna sig hyfsat säker på att få mycket speltid?
Var språket en faktor hon skulle ta stor hänsyn till?

– Det blir ofta så att jag väger in väldigt många saker och verkligen försöker vara noga med mina beslut. Därför tar det väldigt lång tid. Jag väger väldigt mycket för och emot. Det kan ibland gå lite för långt, säger Stina Blackstenius och fortsätter:

– Jag väger in allting som man kan tänkas behöva veta eller diskutera. Jag har generellt svårt att ta beslut, välja och köra på någonting. Det gäller även småsaker i livet.

Vad grubblade du mest över innan du skulle välja ny klubb?

– Det handlade mycket om fotbollsmiljön. Hur kommer det att vara med lagkompisar? Hur kommer jag att trivas utanför? Det var mycket sånt.

Några dagar före nyår hade Stina Blackstenius tänkt klart.

”JAG VAR VÄLDIGT FÖRVÅNAD”

De europeiska storklubbar som eventuellt inte hade koll på henne tidigare fick det den 12 augusti 2016. Den dagen kunde en hel värld se på tv vad Stina Blackstenius kan göra i stora fotbollsmatcher.

På Lisa Dahlkvists långa passning rusade Blackstenius ifrån två amerikanska försvarare. I höjd med straffpunkten avslutade hon just innan en desperat tacklande Julie Johnston kom glidande. Bollen studsrullade in i mål, tätt innanför bortre stolpen. USA:s målvakt Hope Solo slängde sig och fällde ut högerarmen men var inte i närheten av bollen.

Inhopparen Stina Blackstenius 1–0-mål efter en timme av OS-kvartsfinalen på Mané Garrincha i Brasilia lade grunden till att Sverige chockartat slog ut de regerande olympiska mästarinnorna.

Svår fråga… men vilken betydelse tror du att det där målet mot USA hade för fortsättningen av din säsong (19 allsvenska mål och SM-guld med Linköping) och för var du befinner dig nu i karriären?

– Jag vet inte hur mycket det har betytt, men för mig var det ju väldigt roligt såklart. Jag började på bänken, fick komma in och göra mål och jag var väldigt förvånad över att allt blev som det blev. Vad det gav utåt har jag svårt att säga, men det var ju väldigt många fler som såg den matchen än övriga matcher, säger Stina och fortsätter:

– Det var en väldigt häftig match att spela och ett fantastiskt ögonblick. Det var OS-kvartsfinal och mycket folk på läktarna. Bara där kände man att det var en speciell match. Men att det var så många som tittade på tv tänkte man inte på då, utan det slog en lite senare att det varit ett väldigt engagemang hemma också.

Tänker du ofta på stora fotbollshändelser du varit med om – och tar med dig minnena i vardagen?

– Jag brukar försöka plocka fram roliga saker som har hänt, sådant som jag vet kan ge mig positiv energi. Det händer att jag tänker tillbaka på OS eller någon annan speciell händelse, när jag behöver lite motivation, när vi ska spela en viktig match eller när jag bara hamnar i ett vardagsmönster och behöver ny energi.

blackstenius

EN SÄRSKILD FORWARDSTRÄNARE

Den 3 januari blev Stina Blackstenius stora nyårsbeslut känt för allmänheten. Då meddelades att den sydfranska klubben Montpellier HSC hade värvat svenskan. Hon hade skrivit kontrakt på två och ett halvt år.

Efter allt funderande – vad var det som till slut avgjorde till Montpelliers fördel?

– Jag fick ett väldigt bra intryck av klubben. När jag var och hälsade på fick jag en väldigt bra känsla och tyckte att de visade hur de ville arbeta med mig. De har en forwardstränare som man kan jobba specifikt med och som själv har spelat på hög nivå. Jag fick känslan att det här var ett bra steg. Jag lade så klart in att det är viktigt att få speltid också och det kände jag att det fanns bra möjligheter till.

Vad betydde det att landslagskamraterna Linda Sembrant och Sofia Jakobsson redan fanns i klubben?

– Det betydde såklart en del. Det ger en trygghet att ha spelare som man kan prata svenska med. De har också varit i klubben i ett par år. Jag kunde prata med dem om hur allt fungerar och jag får även en del hjälp av dem. Det blir också som två schyssta kompisar.

JOBBIGA DAGAR

Drygt en vecka efter övergången blivit klar spelade Blackstenius sin första match i franska ligan. Hon byttes in i halvtid hemma mot PSG och gjorde som hon brukar – mål. Debutantens 2–1- mål i 88:e minuten säkrade segern mot toppkonkurrenten och gjorde så att Montpellier tog över serieledningen.

Fotbollsmässigt kunde det inte ha börjat så mycket bättre – men hur har de första månaderna i Frankrike egentligen varit?

– Jo, men det har gått framåt. Det har varit en väldigt stor omställning och förändring att flytta hit. Ett nytt språk, nya lagkompisar, ny tränare, en ny stad och miljö. Det har framförallt varit tufft att inte förstå vad som sägs på träningar och matcher, att behöva be väldigt mycket om hjälp. Allt är ju på franska och väldigt få pratar engelska. Det har varit en utmaning.

Har det varit så jobbigt att du har känt dig riktigt nere?

– Alltså, vissa dagar har det varit lite tufft. Det är en omställning bara att flytta. Det här är min första riktiga flytt. Även om jag har bott i egen lägenhet i Linköping så har jag alltid haft nära hem till Vadstena, och mina föräldrar har jobbat i Linköping och så. Självklart har jag vissa dagar som är lite jobbigare. Så tror jag att det är för många som flyttar, även de som inte kommer till ett nytt land. Men jag har varit väldigt inställd på att det skulle bli en stor förändring, och nu kör jag på.

blackstenius_1

TOG PAUS FRÅN FOTBOLLEN

Som barn bodde hon väldigt nära fotbollsplanen i Vadstena.

– Det var ett stenkast till Kungsvalla IP där jag spelade fram till jag var 16 år. Jag började spela fotboll när jag var sex år. Jag var väldigt ofta med när min tre år äldre bror tränade också. Jag var där och tittade och fick vara med och sparka lite.

Som 16-åring gjorde Blackstenius 38 mål på 17 matcher i division 3 och värvades till Linköping. Ett tag under gymnasietiden var det så svårt att få ihop vardagslivet, med skola träningar och annat, att Stina var tvungen att pausa från fotbollen.

– Det var jättesvårt. Jag spelade också handboll fram tills jag var 16 år. Jag pendlade till gymnasiet i Mjölby och missade mycket i skolan. Jag fick ofta sticka vid lunchtid för att hinna till träningarna i Linköping. Jag var väldigt trött på att hela tiden försöka prestera bra både i skolan och i fotbollen, säger hon och fortsätter:

– En period var jag tvungen att ta ett break från fotbollen helt under två veckor för att komma i fas. Men efter det hittade vi ett bättre upplägg som fungerade med både fotbollen och skolan. Jag fick ibland göra proven på andra dagar än mina klasskamrater för att jag skulle få ihop allt.

Med några månader kvar till fotbolls-EM i Nederländerna är Stina Blackstenius en av många som slåss om få anfallsplatser i Pia Sundhages startelva.

Än så länge är du oftast inhoppare. Vad fattas för att du ska vara en regelbunden startspelare i landslaget?

– Jag har min styrka i snabbheten och fysiken. Det känns som att jag skulle kunna utnyttja fysiken lite mer i boxen för att kunna bli en startspelare. Jag gillar ju djupledsspelet väldigt mycket, men jag vill också utveckla mitt felvända spel och bli bättre på huvudet.

Text Jakob Lundberg
Foto Johanna Lundberg, Bildbyrån

Läsarkommentarer