Oscar Wendt om Bundesligapubliken

Nyheter

wendtFansen stöttar efter tunga förluster och har gett honom en egen ramsa.
– Det är ascoolt och väldigt hedrande, säger Oscar Wendt till MATCH.

Wer ist´s de links nach vorne rent? – Oscar, Oscar, Wendt!”, Efter fyra år i Borussia Mönchengladbach har lagets svenske vänsterback fått en egen ramsa som ibland hörs på hemmaarenans mäktiga kortsida och på stadens gator.
I fjol slutade Mönchengladbach trea i ligan och kvalificerade sig för gruppspel i Champions League. Bland lagets bästa spelare fanns Oscar Wendt som på seanser tid har blivit en av publikfavoriterna på Borussia-Park. Förutom att supportrarna sjunger om att han ”stormar fram längs vänsterkanten” har Wendts ramsa ökats på med flera rader – också med humoristiska inslag. Nuförtiden kan Oscar Wendt även få höra att han ska bli Fifa-president, att han måste gå till sängs klockan tio och att han alltid har rabatt på Ikea.

– Det är fantastisk på alla sätt att ha en egen ramsa. Det är ascoolt och känns väldigt hedrande, säger Oscar Wendt till match.

Är det någon speciell rad du gillar?

– Jag tycker att hela ramsan är bra. Det är det som är det fina med supportrarna. Det finns olika nyanser och en stor portion humor, men i grund och botten finns ramsan för att man är uppskattad. Att de värdesätter det man gör för klubben.

I Bundesliga spelar Oscar Wendt inför storpublik varje vecka. Ligan lockar mest publik i hela Europa och hälften av klubbarna hade ifjol ett hemmasnitt på över 45 000 åskådare. Borussia Mönchengladbach är en av klubbarna som har ett massivt stöd på både hemma- och bortaplan. Det började på 70-talet när ”Gladbach” hade en storhetsperiod och vann fem ligatitlar på åtta år.

– Då var det vi som slogs i toppen med Bayern München och då växte klubben. Det har hållit i sig och det innebar att vi fick supportrar över hela landet – inte bara i vår egen region. Och de som var stora supportrar förde sedan klubbkärleken vidare till sina barn så att det har levt kvar hela tiden. Fotbollsintresset är enormt och det är inte speciellt dyrt att gå på matcher i Bundesliga.

”De gick inte bananas”

Under de senaste åren har Borussia Mönchengladbach pendlat från mitten av tabellen till att utmana andra stora klubbar som Bayern München och Borussia Dortmund i toppen. Även om laget inte har firat några större framgångar på många år har publiken alltid funnits där – även i motgång.
I år fick Mönchengladbach en oerhört tuff start på ligan. Trots medvinden från fjolårets imponerande insats förlorade laget de fem första matcherna i Bundesliga. Den femte förlusten kom dessutom mot värsta rivalen FC Kön.

– Vi är en av klubbarna som har flest lojala fans. Saker gick absolut inte som vi trodde i början av säsongen och fansen vara frustrerade. Men de vände aldrig ryggen till så att det blev kaosartat. Istället var det tvärtemot, säger Oscar och fortsätter:

– Vi förlorade borta mot Köln som är den viktigaste matchen på året för våra supportrar. När vi kom hem till vår arena för att åka hem i våra privata bilar stod 500 fans utanför. Istället för att gå bananas betonade de att vi hade deras fulla stöd.

Varför tror du att era fans är så lojala?

– Klubben har en öppen och klar dialog med supportrarna. De har en relativt stor tillgång till allt. De kan i princip komma på varenda träning och har chans att komma in på området för att få autografer och snacka lite med spelarna varje dag. De känner sig väldigt delaktiga och är med oss hela tiden.

Oavsett var ni ligger i tabellen har ni ett snitt på över 50 000 åskådare. Hur är det? 

– Det är fantastiskt på alla sätt och vis. Man slutar aldrig att uppskatta det även om man blir bortskämde med det. Om bortafansen fyller sin kvot på vår arena är det alltid fullsatt. Det drömde man alltid om som liten pojke att spela inför fulla läktare. Vi har ett par hundra som följer varje träning och som åker med oss på träningsläger. Det är helt otroligt.

”Ju fler desto bättre”

Oscar Wendts vardag är som andra klubbars Champions League-fester. Han spelar inför storpublik varje vecka och bland svenska spelare är det möjligtvis bara Zlatan Ibrahimovic (Paris Saint-Germain), Albin Ekdal (Hamburg) och Mikael Lustig (Celtic) som upplever en liknande stämning på sina ligamatcher med klubblaget.

Skapar det en skön vana att alltid spela inför mycket folk? 

– Ja, det är väl inte så att man blir ”skrämd” eller överraskad när man kommer till andra ställen. Vi mötte Sevilla på bortaplan i Champions League där stämningen är fantastisk. Men eftersom man upplever det själv i varje hemmamatch blir intrycket bara positivt istället för att det hämmar lite och bygger upp en nervositet. Ju fler desto bättre för oss.

Under hösten har Oscar Wendt spelat sina första gruppspelsmatcher i Champions League för Borussia Mönchengladbach. I första hemmamatchen mot Manchester City möttes spelarna av ett gigantiskt tifo och en galen stämning. Laget tog också ledningen men förlorade till slut med 2–1.

– Vi har alltid bra tryck, men mot Manchester City var det i hästväg alltså. Det innehöll allt man drömt om och ljudnivån fanns där från första sekunden.

Utvecklas man på något sätt som spelare när det är så mycket folk hela tiden? 

– Man kanske lär sig att hantera press bättre. Det är ju lättare att slå en straff på träning än att stå där på bortaplan inför 50 000 personer som buar. Man lär sig att hålla huvudet kallt. Det kan vara samma sak med en tackling och att man blir utbuad efter den. Man lär sig hantera sådana situationer. Det handlar mer om mentala grejer än att man utvecklas tekniskt som fotbollsspelare.

Vilken är den häftigaste arenan att spela på när det gäller publik och inramning? Du får inte välja dina egna supportrar. 

– Då måste jag välja Borussia Dortmund. Det är alltid 80 000 på plats och det hörs kan man säga. Det är alltid ett bra tryck där. Dortmund har det lika bra som vi, bara att de har 30 000 fler platser på sin arena. Där är det också lite som på vår hemmaarena. Det spelar ingen roll om du är fem år eller 80 år. Arenan lever på alla platser. Det är inte bara den ”gula väggen” bakom målet även om de sätter tonen.

Text Marcus Heed

Läsarkommentarer