2014: LASSE VIBE

Guldskon

lasse_vibe

Dansken som vann Svenska Guldskon säger att han hade normal utdelning på målchanserna.
Men Lasse Vibe hade gjort färre mål om han inte hade snackat svenska.

I februari publicerades odds på allsvensk skyttekung 2014. Där fanns många spelare att välja mellan. Ett av de största spelbolagen hade listat 44 spelare, ner till Falkenbergsmittfältaren Calle Wede som gav 125 gånger pengarna. IFK Göteborgs Lasse Vibe fanns inte med alls. Ingen såg nog framför sig att dansken, som året innan nästan bara hade spelat på kanten, skulle bli hela Sveriges skyttekung och vid årets slut få den glänsande Svenska Guldskon i pris.

Det som har hänt 2014 – hur osannolikt är det för dig själv?

– Det är svårt att svara på. Jag har alltid trott att jag skulle kunna göra många mål om jag fick spela toppforward en hel säsong. Men jag kanske inte hade trott att jag skulle göra 23 mål på 26 matcher, säger Lasse Vibe och fortsätter:

– Samtidigt är detta första gången jag spelar i ett topplag i en högstaliga. Då får man ofta fler målchanser, och Blåvitt har en spelstil som är väldigt inriktad på att vi har två anfallare som ska sättas i lägen. På så sätt är det som hänt inte så osannolikt.

27-årige Lasse Vibes säsong har varit extrem, men ändå inte.

– Om man kollar på de lägen jag har haft känner jag inte själv att jag har gjort mål på allt. Jag har haft en ganska normal utdelning, tycker jag. Gör man mål på var tredje eller hälften av sina bra målchanser, då blir det ganska många mål. Den utdelningen tror jag att jag hade i danska ligan också när jag gjorde typ 10-15 mål som ytter.

Kanten eller längst fram

Det är i först i år som Lasse Vibe har spelat central anfallare kontinuerligt. Han tog över den platsen när Tobias Hysén flyttade till Kina i vintras, men fyra av årets mål kom i de fem matcher han spelade på kanten.

– Jag har tidigare sett mig som en ytterforward. I danska ligan har jag mest spelat högerytter i ett 4–3–3-system. Men i grund och botten är jag forward. Som ungdomsspelare var jag alltid den i laget som gjorde flest mål. Jag kommer från den danska skolan där den centrala forwarden ska vara mer bollsäker och hålla i den. Jag hamnade på kanten för att jag var snabb och inte så stark.

Föredrar du 4–3–3 eller 4–4–2?

– Båda systemen passar mig jättebra, men det spelar jättestor roll vilken position man använder mig i. I 4–3–3 vill jag vara ytterforward och i 4–4–2 toppforward. Jag tycker inte att jag är så bra på kanten i 4–4–2. Då får jag bollinnehav i lite för låga positioner. Jag är inte så bra med bollen vid mittlinjen för jag spelar med ett högt risktagande. Det funkar bättre att chansa och ta risker på sista tredjedelen.

I slutet av många träningar lägger Lasse Vibe upp bollar i olika positioner och skjuter – mot en målvakt men lika gärna mot ett tomt mål. Om det har gått trögt med målskyttet lägger han många bollar nära målet, ibland precis fram- för mållinjen. Sedan sparkar han alla i nät.

– Det är ett sätt att någonstans få en positiv bild av en träning. Man kommer ihåg när man gör mål. Om jag nyligen har missat två chanser med högerfoten snett framför mål kanske jag lägger upp tio bollar i den positionen för att känna att jag kan göra mål från det läget.

”Landslagsspel omöjligt”

Vi backar tiden ett och ett halvt år. Lasse Vibe var 26 år och hade inte gjort en enda landskamp (men han har varit med i Morten Olsens trupp en gång 2012). Han spelade i en klubb på nedre halvan av danska ligan. Då flyttade han till allsvenskan.

– Jag bytte till en liga som rankas lägre än den danska. I mitt huvud var det redan bestämt: ”Det blir inget landslagsspel för mig”. Jag tänkte att det skulle bli omöjligt för mig att komma med, även om jag gör hur många mål som helst. Journalisterna undrade också varför jag flyttade till Sverige. De trodde att jag aldrig skulle få spela i landslaget.

Men efter alla dina mål i allsvenskan under våren och sommaren i år – började du inte ens tänka ”kanske, kanske”…?

– Nej. Jag tänkte inte ens på det.

Hur fick du beskedet att du skulle vara med i EM-kvaltruppen i september?

– Jag fick veta det genom klubben. Jag blev jätteglad, men samtidigt tänkte jag på första gången jag varit med i truppen för två år sedan. Då var jag helt chockad över att komma med men fick sedan en stor besvikelse över att inte få spela. Nu hade jag lärt mig att inte åka med i den där hissen, inte bli för glad.

”Hissen”… Det hörs att du har lyssnat på Mikael Stahre.

– Ja, exakt. Man måste hålla fokus på vad man gör. Om chansen kommer får man ta den och inte tänka på hur jävla stort det är. Den här gången var det mer: ”Okej! Låt mig få spela först och göra jobbet. Sen när jag kommer hem från landslagslägret kan jag vara glad.” Och det var jag.

Efter några inhopp och ett mål (borta mot Albanien) fick han starta i EM-kvalmatchen mot Portugal hemma på Parken i oktober. Inte bara det. Förbundskaptenen Morten Olsen gjorde om spelsystemet till 4–4–2 och Vibe fick spela i en roll som liknar den i Blåvitt.

– Någonstans var det ett jätteberöm. Danska landslaget spelade 4–4–2 för första gången på jättelänge, och jag tror faktiskt att det delvis berodde på att jag skulle vara med.

Från att helt ha tänkt bort landslaget, till att plötsligt vara startspelare i en så stor match – vad tänkte du?

– Det kändes ganska naturligt att jag skulle starta eftersom jag hade gjort bra inhopp tidigare. Jag var inte nervös. Den matchen var faktiskt inget speciellt för mig just då. Det var naturligt för mig att jag skulle göra det bra, även om jag skulle möta Pepe och Carvalho. Och det gick bra.

Språket en nyckel

Lasse Vibe snackar svenska med svensk språkmelodi. Språkfelen är små och få.

När fick du första gången beröm för att du pratar så bra svenska?

– Jag vet inte… Efter någon månad fick jag min första komplimang för språket här. Då sa någon ”Men fan, jag fattar ju din danska. Varifrån i Danmark kommer du?” De förstod inte att jag försökte prata svenska. Det var inte ens i närheten av danska, det jag talade. Jag skrattade inom mig själv men kände att detta var ett första steg på vägen. Det är inget fel i att våga.

Sen har svenskan blivit allt bättre och är nu nästan felfri.

Hur har du lärt dig?

– Jag har lyssnat på radio och pratat med folk i klubben. Jag har bett dem att säga till mig när jag säger fel. Jag är bra på att härma och så där. Jag tycker att det är kul med uttal och roligt att lära sig ett nytt språk. Det ger en helt annan respekt. Det har gett mycket, mycket positivt.

Hur då – mer än komplimanger?

– Jag tror att det är många som gillar mig och vill göra saker för mig bara för att jag pratar svenska. De tycker att jag är trevlig bara därför… Jag hade kunnat säga samma saker på danska, men de hade inte tyckt att jag var lika trevlig. Jag hade inte fått ut lika mycket om jag inte hade snackat svenska. Jag hade inte fått lika många möjligheter från sponsorer, jag hade inte fått lika många passningar från lagkompisarna. Jag är helt säker på att jag har presterat bättre och gjort fler mål tack vare språket.

Text Jakob Lundberg

Foto Bildbyrån

Läsarkommentarer